... tillslut många minnen kvar!

Mamma hade sparat mina pärmar med bokmärken jag samlat på som liten.

På första sidan i den första pärmen satt ett bokmärke som jag fick av min bästa vän innan hon gick bort bara 10 år gammal. På baksidan hade hon skrivit mitt namn inuti ett hjärta.

Det har gått 20 år sen hon försvann men det gör fortfarande ofta så ont att jag måste gråta.

Så kommer det nog alltid att vara. Du finns ju fortfarande kvar i mig!

När Alfred föddes önskade jag att jag kunnat ringa dig och skrika ut min lycka och i sommar när jag ska gifta mig önskar jag att du hade kunnat stå där framme och glädjas med oss.

Det tog mig 10 år innan jag kunde åka till din grav och nu har ytterligare 10 år passerat. Det gjorde såå ont att se din grav att jag inte kunnat hälsa på igen men jag lovar att jag tar med mig Alfred nästa gång och att nästa gång ska bli snart.

Du fattas mig!