Läser vykort från fammo och faffa

Målar (hela sig själv och vardagsrumsgolvet) med fingerfärg.

- Det är så kul hos fammo och faffa för där finns "handfat" i min storlek!  

Jösse va brydd och glad ja blev när jag loggade in och såg att jag hade 4 kommentarer på gamla inlägg, tack!

Igår var det dax för ännu ett sjukhusbesök.

2 år har snart gått sen Alfred föddes och jag har ännu inte fått någon riktig hjälp. I Östersund verkar dom tycka att jag ska vara glad över att jag kan stå på benen med hjälp av starka mediciner men hur kan jag vara det? Jag är 30 år och ska stå på toppen av livet, inte ha en dosett som slår en 90 åring med hästlängder!

Ska jag verkligen behöva nöja mig med att vara så begränsad som jag är?

En hård dag på jobbet, en dag på stan, en lång promenad, ett träningspass, ska jag verkligen behöva gruva mig för sånt pga värk??? Har nu väntat i 4 månader på en specialist på bäckenfrakturer som jag äntligen skulle få träffa igår. Mötet var över på 5 minuter och då hade jag hunnit tappat självkänslan totalt och nästan blivit utskälld för att jag hade kommit. Vart tusan är det jäkla humöret när man som bäst behöver det?!!

Talesättet att man måste vara frisk för att orka vara sjuk stämmer ju!