... tillslut många minnen kvar!

Mamma hade sparat mina pärmar med bokmärken jag samlat på som liten.

På första sidan i den första pärmen satt ett bokmärke som jag fick av min bästa vän innan hon gick bort bara 10 år gammal. På baksidan hade hon skrivit mitt namn inuti ett hjärta.

Det har gått 20 år sen hon försvann men det gör fortfarande ofta så ont att jag måste gråta.

Så kommer det nog alltid att vara. Du finns ju fortfarande kvar i mig!

När Alfred föddes önskade jag att jag kunnat ringa dig och skrika ut min lycka och i sommar när jag ska gifta mig önskar jag att du hade kunnat stå där framme och glädjas med oss.

Det tog mig 10 år innan jag kunde åka till din grav och nu har ytterligare 10 år passerat. Det gjorde såå ont att se din grav att jag inte kunnat hälsa på igen men jag lovar att jag tar med mig Alfred nästa gång och att nästa gång ska bli snart.

Du fattas mig!

Inga som helst problem att lämna Affe på dagis i morse trots långt juluppehåll.

Han har nog saknat dagis och alla kompisar.

Efter middagen var det dax att demolera pepparkakshuset och hela verktygslådan åkte fram ;-)

*Hela huset fullt av non stop och lycka*

Idag åkte det mesta som har med julen att göra ut. Det enda som återstår är ljusstaken & stjärnorna i våra fönster och så pepparkakshuset. Freddan har jobbat och jag och Affe har bara slöat omkring mest.

Alfred har lekt med julkrubban och lärt sig Maria, Josef och Jesus.

Kommer så väl ihåg hur roligt jag tyckte att det va att leka med samma figurer som liten.

Kollat på skidåkning och putsat upp sparklådan jag fann i mormor och morfars bod.

När fårskinnet lagts i så satte sig Alfred i den och ville inte kliva ur.

Roligt att tänka på att Alfreds mormor en gång åkte i samma sparklåda :-)

På kvällen var det dax för invigning men eftersom Freddan har brandjour blev han tvungen att stanna hemma.

Snöblandat regn hade gjort sparkföret helt kanon och jag hann bara upp till korsningen innan Affe sov som en stock.

Sparklådan vs Alfred 1-0 ;-)

Tänk va mycket roligt man kan göra på vintern!

Hela veckan har jag och Alfred varit ute efter middan och tagit oss en nypa frisk luft och fy tusan va det gör mycket för välbefinnandet! :-)

Freddan får ju så mycket frisk luft på Björnrike när han jobbar så han har fått "egentid" hemma i stället men ikväll följde han med ut och åkte madrass. (ps. det är lika roligt nu som när man var liten ;-)

 På kälken med farmor

 - Fortare farfar, fortare!

Nytt år och nya krafter!

Trodde att lungan gått åt helsike igen så spenderade nyårsnatten på Östersundssjukhus men som tur var är det troligtvis bara en propp eller småleder som lagt sig galet.

Känner mig inte lika trött längre och är supertaggad inför det nya året.

2012 var året då....

...Alfred fyllde 1 år och över 60 personer kom för att gratulerade honom!

... Jag änligen fick hjälp med mina sömnproblem.

... Vi fick många nya goda vänner!

... jag hade ett hej dundrandes 30-årskalas

... vi fick vara med om en jätterolig cykelfest med massa god mat

... vi åkte på semester till Schweiz, frankrike, tyskland och italien PÅ EN VECKA!

... Fredrik friade!

2012 var ett bra år men 2013 ska bli ännu bättre!

Ska bli så himla roligt att gifta sig och spendera en hel dag/kväll tillsammans med människor som vi älskar!

Det här med att hitta DEN klänningen verkar dock vara mycket svårare än jag trodde men än är det lång tid kvar.

Hoppas ju förstås på mycket tok och knasiga upptåg men med den släkt och de vänner vi har kommer det nog inte bli några som helst tråkigheter ;-)

(är så jäkla glad över att vi har just er!)

Alfred är sjuk för den hundraelftegångeniordningen!

40 graders feber, heldäckad och mitt mammahjärta blöder!  Själv mår jag inge vidare heller.

Kräksjuk mest hela dygnen. *jäklamediciner* Ska in på sjukan på fredag och jag hoppas att doktorn har någon bättre lösning i skjortärmen.

Med risk för att låta negativ (och det sista som behövs i samhället för tillfället är en till) men ändå, vart fasiken tog jag vägen? Från att ha varit hyperaktiv dygnet runt i 30 år har jag nu istället förvandlats till John Blund och skulle vilja ligga till sängs hela dagarna. Uppriktigt sagt så orkar jag inte mer än jag absolut måste just nu.

Blev så glad idag när jag fick veta att jag fått VG även på min andra inlämningsuppgift men hela tiden frågar en inre röst -" är du verkligen i rätt sits för att plugga nu?"  Med ett eget företag, småbarn och en kropp som bara krånglar är ju svaret nej. Tiden som jag förut kunde hoppa in och jobba extra och på det viset få ut mer än barnbidraget i slutet av månaden måste jag nu lägga på att plugga och utan slantar blir allt mycket tråkigare och svårare i vardagen och därför har jag nu nästan bestämt mig för att hoppa av.

Undersköterska är verkligen något som intresserar mig för jag älskar att arbeta och ta hand om människor och ett jobb där jag skulle få skoja friskt med tanter och gubbar varje dag skulle vara så otroligt givande men jag måste se till mitt och min familjs välbefinnande och finns inte tiden så måste jag acceptera det.

Jag har alltid varit rastlös och längtat bort. Vill se hela världen och träffa alla dess invånare innan jag dör typ.

Skulle så gärna vilja pröva på att bo utomlands. Freddan säger samma sak så kanske gör vi slag i saken och styr upp ett äventyr ;-)

På fredag ska jag pröva nya brudklänningar oxå! :-) Sofie ska följa med mig in och det är jag så tacksam för.