Jösse va brydd och glad ja blev när jag loggade in och såg att jag hade 4 kommentarer på gamla inlägg, tack!

Igår var det dax för ännu ett sjukhusbesök.

2 år har snart gått sen Alfred föddes och jag har ännu inte fått någon riktig hjälp. I Östersund verkar dom tycka att jag ska vara glad över att jag kan stå på benen med hjälp av starka mediciner men hur kan jag vara det? Jag är 30 år och ska stå på toppen av livet, inte ha en dosett som slår en 90 åring med hästlängder!

Ska jag verkligen behöva nöja mig med att vara så begränsad som jag är?

En hård dag på jobbet, en dag på stan, en lång promenad, ett träningspass, ska jag verkligen behöva gruva mig för sånt pga värk??? Har nu väntat i 4 månader på en specialist på bäckenfrakturer som jag äntligen skulle få träffa igår. Mötet var över på 5 minuter och då hade jag hunnit tappat självkänslan totalt och nästan blivit utskälld för att jag hade kommit. Vart tusan är det jäkla humöret när man som bäst behöver det?!!

Talesättet att man måste vara frisk för att orka vara sjuk stämmer ju!

Thank you lord för att jag har så goa vänner!

Vänskap behöver ju precist som ett förhållande underhåll.

Vänskap som bara innebär ett givande la jag ner ungefär samtidigt som jag slutade vara barmhärtig samarit.

Vill man va min vän så innebär det att man måste ge för att få något tillbaka.

Det handlar inte om stora summor eller hårda paket,

det handlar bara om sann vänskap i sin helhet!

Om Alfred har somnat för natten nu så är detta ett riktigt hallelulja moment!

Chansen är dock stor att han kommer att vakna igen lagomt tills det är dax för oss andra i hushållet att lägga oss.

Är väldigt si och så med nätterna här på "banglan beach" och självklart blir jag orolig när jag själv har haft problem med sovandet i hela mitt liv. Det ställer ju till allt så förbaskat när kroppen aldrig får någon riktig vila.

Vill ju inte att hans kropp ska byggas av "spillvirke" som min   

Ikväll har vi varit och gratulerat min gu'mor och gu'far som båda har fyllt år.

Jag bjussade på gräddtårta som "gick hem" hos hela sällskapet ;-)

...för lite renovering igen snart?   

... tillslut många minnen kvar!

Mamma hade sparat mina pärmar med bokmärken jag samlat på som liten.

På första sidan i den första pärmen satt ett bokmärke som jag fick av min bästa vän innan hon gick bort bara 10 år gammal. På baksidan hade hon skrivit mitt namn inuti ett hjärta.

Det har gått 20 år sen hon försvann men det gör fortfarande ofta så ont att jag måste gråta.

Så kommer det nog alltid att vara. Du finns ju fortfarande kvar i mig!

När Alfred föddes önskade jag att jag kunnat ringa dig och skrika ut min lycka och i sommar när jag ska gifta mig önskar jag att du hade kunnat stå där framme och glädjas med oss.

Det tog mig 10 år innan jag kunde åka till din grav och nu har ytterligare 10 år passerat. Det gjorde såå ont att se din grav att jag inte kunnat hälsa på igen men jag lovar att jag tar med mig Alfred nästa gång och att nästa gång ska bli snart.

Du fattas mig!

Inga som helst problem att lämna Affe på dagis i morse trots långt juluppehåll.

Han har nog saknat dagis och alla kompisar.

Efter middagen var det dax att demolera pepparkakshuset och hela verktygslådan åkte fram ;-)

*Hela huset fullt av non stop och lycka*

Idag åkte det mesta som har med julen att göra ut. Det enda som återstår är ljusstaken & stjärnorna i våra fönster och så pepparkakshuset. Freddan har jobbat och jag och Affe har bara slöat omkring mest.

Alfred har lekt med julkrubban och lärt sig Maria, Josef och Jesus.

Kommer så väl ihåg hur roligt jag tyckte att det va att leka med samma figurer som liten.

Kollat på skidåkning och putsat upp sparklådan jag fann i mormor och morfars bod.

När fårskinnet lagts i så satte sig Alfred i den och ville inte kliva ur.

Roligt att tänka på att Alfreds mormor en gång åkte i samma sparklåda :-)

På kvällen var det dax för invigning men eftersom Freddan har brandjour blev han tvungen att stanna hemma.

Snöblandat regn hade gjort sparkföret helt kanon och jag hann bara upp till korsningen innan Affe sov som en stock.

Sparklådan vs Alfred 1-0 ;-)