Alla dessa högtider som förut inte har betytt det minsta har nu, sen jag fick barn blivit värsta nojan.

Mitt I-landsproblem för tillfället är att jag inte kan hitta alla små jävla kycklingar, allt förbannat dun och varförvarvarendapåskkärringtvungenattresatillblåku
llaförraåretför?????

Nåväl.... lite påsk hare ändå blivit...

Att klockan 22 en vanlig tisdag under en promenad tillsammans med mina hundar höra ljudet av skotrar, se det lysa i föntren hos folk som unnar sig en "uppesittarkväll" och tjyvstartar påskfirandet och uppleva hur mörkret har ljusnat av tusentals stjärnor...

De va just vad jag behövde nu!