Klockan 03.30 tyckte min kropp att den hade sovit färdigt för i natt så det var bara att kliva upp och invänta lördagsmorgonen...Är nu inne på min tredje kopp kaffe och väntar bara på att Alfred ska vakna och

vilja ha välling.

I början av veckan ramlade mormor och fick en spricka vid höften. Fick åka ambulans till Östersundssjukhus.

I går blev hon opererad. Eftersom mormor haft problem med höften redan innan bestämde dom sig för att byta ut höftkula och hela rasket. En stor operation, och läkarna funderade både en och två gånger om dom skulle våga eftersom mormor äter Waran men det verkar ha gått bra. När sånt här händer, när någon som står en nära blir dålig, då HATAR jag att vara egen företagare och ensam på arbetsplatsen.

Då vill man ju vara där den är för att hjälpa!

Värst är det nog för morfar 94 år. Mormor är ju hans ögon och öron eftersom han hör och ser dåligt.

Ikväll ska jag ringa och prata med mormor. Har inte kunnat gjort det förut, eftersom jag har så lätt för att gråta var jag rödd för att jag skulle oroa mormor inför operationen.

Nu är det bara att hoppas på att hon återhämtar sig snabbt och att höften blir bättre än den varit på många år.

Kära lilla mormor! <3